Det är allt en konstig värld jag har kommit till!!!
Fast jag inte ser allt riktigt klart ännu, så verkar livet så himla invecklat...
Det hela började på Karlskoga lasarett den 12 juli 2009 klockan fem i halv sex på eftermiddan. Min mamma hade legat och pressat i ett par timmar utan att lyckats ploppa ut mej helt. Det var en kraftig sugpropp som slet tag i mitt huvud och sög ut mej. Ett par vitklädda personer bar iväg mej till ett annat rum där dom mätte och vägde mej. 3080 gram och 47 centimeter var jag. Dom vitklädda personerna tänkte inte på att jag kanske behövde uppsöka en toalett efter åtta månader och en vecka "inlåst" i mammas mage, så jag tog saken helt sonika i mina egna händer och pinkade där på vågen, tihii...
Det har nu gått 17 dagar och jag börjar tycka att livet här på jorden är helt underbart! Tänk dej själv; Sova, tutta och bajsa. Det är vad jag gör. Flera gånger varje dag. Sex gånger sjutton blir etthundratvå!!! Men det är vad mamma och pappa ser och tror att jag gör. Men...Jag förstår...Jag ser...Mer än ni kan ana...Jag har käk på gång nu igen, så jag måste kila iväg. Jag berättar mer snart igen. Hejs svejs!
Fast jag inte ser allt riktigt klart ännu, så verkar livet så himla invecklat...
Det hela började på Karlskoga lasarett den 12 juli 2009 klockan fem i halv sex på eftermiddan. Min mamma hade legat och pressat i ett par timmar utan att lyckats ploppa ut mej helt. Det var en kraftig sugpropp som slet tag i mitt huvud och sög ut mej. Ett par vitklädda personer bar iväg mej till ett annat rum där dom mätte och vägde mej. 3080 gram och 47 centimeter var jag. Dom vitklädda personerna tänkte inte på att jag kanske behövde uppsöka en toalett efter åtta månader och en vecka "inlåst" i mammas mage, så jag tog saken helt sonika i mina egna händer och pinkade där på vågen, tihii...
Det har nu gått 17 dagar och jag börjar tycka att livet här på jorden är helt underbart! Tänk dej själv; Sova, tutta och bajsa. Det är vad jag gör. Flera gånger varje dag. Sex gånger sjutton blir etthundratvå!!! Men det är vad mamma och pappa ser och tror att jag gör. Men...Jag förstår...Jag ser...Mer än ni kan ana...Jag har käk på gång nu igen, så jag måste kila iväg. Jag berättar mer snart igen. Hejs svejs!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar